Känner du till de sex stora kemiska fibrerna? Polyester, akryl, nylon, polypropen, vinylon, spandex. Här är en kort introduktion till deras respektive egenskaper.
Polyesterfiber är känd för sin höga hållfasthet, goda slagtålighet, värmebeständighet, korrosionsbeständighet, malbeständighet, syra- och alkalibeständighet. Den har också mycket god ljusäkthet, näst efter akryl. Efter 1000 timmars exponering behåller polyesterfibrerna 60-70 % av sin starka hållbarhet. Det har dålig hygroskopicitet och är svårt att färga, men tyget är lätt att tvätta och snabbtorkande och har god formbeständighet. Detta gör den idealisk för "tvätt och bär" textilier. Filamentanvändning inkluderar lågelastiska garn för olika textilier, medan korta fibrer kan blandas med bomull, ull, linne etc. Industriellt används polyester i däcksnöre, fiskenät, rep, filterduk och isolering.
Nylon, å andra sidan, är uppskattad för sin styrka och nötningsbeständighet, vilket gör den till den bästa fibern för sådana egenskaper. Dess densitet är låg, tyget är lätt i vikt, har god elasticitet och motståndskraft mot utmattningsskador. Den har också god kemisk stabilitet och alkalibeständighet, men inte syrabeständighet. Dess motståndskraft mot solljus är dock dålig, och långvarig exponering gör att tyget gulnar och minskar dess styrka. Även om hygroskopicitet inte är dess starka sida, överträffar den ändå akryl och polyester i detta avseende. Nylon används ofta som filament i stick- och sidenindustrin, och korta fibrer blandas ofta med ull eller kemiska fibrer av ulltyp för gabardin, vanillin etc. Nylon används industriellt för att tillverka rep, fiskenät, mattor, rep, transportband bälten och skärmar.
Akryl kallas ofta "syntetisk ull" eftersom dess egenskaper är mycket lika ull. Den har bra termisk elasticitet och låg densitet, mindre än ull, vilket ger tyget utmärkt värme. Akryl har också mycket bra solljus och väderbeständighet, ranking först i detta avseende. Den har dock dålig hygroskopicitet och är svår att färga.
Posttid: 2024-jul-23